2 år..
2 år, 2 hela jävla år utan dig. Varje dag känns som en evighet, att inte få höra din röst, ditt skratt, känna din lukt..
Jag skulle göra vad som helst för att få dig tillbaka, det sägs att tiden läker alla sår, men det tror jag inte på. Ingenting kommer någonsin bli sig likt igen. Alla våra minnen, dom lever kvar inom mig. Varje dag spelas din röst och ditt skratt i mitt huvud. Men det är inte samma sak som att få höra det i verkligheten. Jag vill vakna upp och bara inse att det är en mardröm, en jävligt hemsk mardröm!
Fan jag saknar dig, kom tillbaka! det är inte kul längre..
1966-08-22 +2008-01-22
Alltid vid min sida, alltid..
Rest in peace dad!
SV: okei, nja.. inte så speciellt mycket, mest bara ta det lungt:)
oj, när jag läser det där uppe får jag nästan tårar i ögonen,. fan så hemskt att förlora sin pappa.. :(!
rip..<3
Jag beklagar verkligen!!:(